Thowes

Jag slutar på Finest

Kategori: Dagbok

Nu är ju detta visserligen en privat blogg och således är de inlägg jag skriver enbart lästa utav de vänner och bekanta som har mitt lösenord - vilket är exakt hur jag vill blogga, men det ser kanske lite roligt ut att jag skriver någon form utav hybris-pressmeddelande men nåväl.
 
Jag har tvivlat på Gymtokigs existens väldigt, väldigt länge. Gymtokig föddes förra våren när jag ville förändra mitt liv och skapa nya vanor. Jag ville bli tajtare, snabbare, starkare och på vägen ville jag skapa nya vanor vad gällde träningspass och måltider. Just angående mat, näring och kemi har jag lärt mig helt otroligt mycket och jag är glad över att den informationen nu blivit kunskap hos mig. Egentligen har jag lärt mig mycket, mycket mer än jag någonsin trodde jag skulle lära mig (eller ens fanns information om!). 
 
Målgången var Italienresan till sommaren. Jag nådde mitt mål några veckor innan och var otroligt glad. Människor runt omkring mig, folk jag knappt kände, började berömma mig och jag såg hur gamla ovänner tittade på mig med den där blicken och till och med mitt ex kom fram till mig på en fest och raggade, trots att han hade tjej. Alltså? Vet ni hur man känner då? Inte alls "yes, nu fick jag min hämnd", nej. Jag kände bara "dög jag inte innan? Är jag en bättre kompis nu? Är jag hetare nu?". Det bästa är att man förstår vilka som är ens riktiga vänner, dvs de som inte bryr sig ett korvspad om hur du ser ut utan hänger med dig för att du är störtskön.
 
Fortsatte blogga och ville bli bättre men motivationen försvann något. Inte så konstigt. Mot hösten fortsatte jag dock som vanligt och visst, jag fick fler och fler besökare och jag förstod snart att om jag satsade så kunde den bli stor. Vilket den också blev. Människor bekräftade mig och jag ville bli ännu mer hälsosam, ännu mer tränad och bara lite, lite bättre än alla andra träningsmänniskor. Jag blev nominerad till Finest Awards som årets tränings- och hälsoblogg och jag kämpade med bloggen i tid och otid. Jag vann inte, och det gjorde ingenting. Jag var glad ändå.
 
Men under hela tiden skedde saker i mitt privatliv som tog mycket energi. Och istället för att behålla rätt fokus, meningen som har blivit en del utav Gymtokigs filosofi, så tänkte jag ständigt på hur jag skulle få bloggen att bli stor, och så småningom en inkomstkälla. Det har hela tiden varit målet. Att jag själv skulle bli starkare, tajtare, snabbare - ja, verkligen utvecklas, det var mer indirekta mål. Och snart blev det bara massor utav press och stress och tillslut kunde jag inte gömma mig bakom det faktum att jag inte mådde bra över det.
 
Så här skrev Perre ikväll:
Asså Thowe, angående din blogg så märker nog dom flesta runt om dig att det är en stor press! Varför det var kul att läsa thole var för att det var DU som skrev, utan krav, dina texter från hjärtat osv. Gymtokig har vart kul och en erfarenhet, men känns tyvärr inte så äkta. Missförstå mig rätt nu, jag tycker verkligen att du är as duktig, men låt inte en hemsida gå ut över ditt välmående<3
 
Och ska jag vara ärlig tror jag att ni som känner mig tycker exakt likadant.
 
Jag kommer inte sluta träna. Eller att äta hälsosamt. Och jag lär ju inte sluta blogga om det heller - men det blir en detalj i mitt liv, inte huvudämnet. 
 
Nu vet ni. Hej då, Gymtokig.

Kommentarer


Kommentera inlägget här: